Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1865, sida 3

Hwarjehanda. J tidn. Fäderneslandet läses: vDÅ konungen på fin sista resa tom: till Ljung framträdde en gammal soldat wid namn Swen Blirt, fom bewistat tyska kampagnen, frimodigt fram till honom, gjorde militärist hejening och frågade derefter lugnt: Förlåt, ers majer stät, en gammal soldat är nåswis nog att fråga om det är sannt hwad ryttet för mäler eler att wåra prester ffola erer-cera och bli ffarpffyttar? Kungen fmå skrattade, klappande den gamle friagbusjen: Nej, för sju tusan, min gosse, det skulle då barka rakt in i h—e om desse guds män finge hand om wåra raska skarpskyttar. De italiensta halmhattarne, fom forts farande äro så eftersötta, komma alla från Toscana, såsom den enda trakt af Ita: lien, fom frambringar tillräckligt fin halm för dessa arbeten. Halmen fås af en särskild jort hwete, hwars stängel aldrig blir öfwer 15 a 16 tum hög och bär helt små ax. Nästan alla qwinnor i Toscana syesselsätta fig med halmflätning, och de finaste flätorna får man ofta fe i de hat: tar, fom bondflickorna sjelfwa bära, men jom ve icke wilja sälja för något pris. Att sy ihop flätorna till hattar är ett mycket beswärligt och swårt arbete, dels derför att en god hatt måste wara eller ätminstone se ut att wara af en enda flätning. J Florens tillwerkas årligen 530,000 hattar. Uti distriktet Jmpoli äro 4,000 och i Seato 2,000 hustrur och flickor sysselsatta med detta winstgifwande arhofe