Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1865, sida 3

Jefferson Davis. Denne, den fångne expresidentens personlighet, skildras af en korrespondent från Newyork såsom något helt annat än den stela marionett, som hans skicklige ftatssekreterare Benjamin styrde efter behag. Han är, heter det, ett helt wanligt erems plar af en slafhallare, med alla en sådans afskräckande egenskaper: enwis och hals starrig, nFassionerad i fin tillgifwenhet fom i sitt haf, tyrannisk mot sin omgifning, kallblodigt grym mot underordnade, längs fint och hämdgirig. Hans karakter inne håller ingenting fom fan förswaga den miftante, iom Booths medbrottslingar och befintliga handlingar kasta på Honom. För öfrigt bör man fomma ihåg att mordet på Lincosm endast genom offrets upphöjda ställning är mera anmå kningswärdt än otaliga a ra under Davis anspicier för: öfwade brott. Det war Davis, fom ut: tryckligen sanktionerade det gräsliga flag: tandet af sera hundra fångna negersoldater och befordrade dem, fom wertställde masfakern. Daris gillade slagtandet af 180 wärnlösa horgare i Lawrence, en ogerning hwartill Europa icke fan uppwisa mate sedan Bartholomcinatten. Davis tillät de fångna unionssoldaternas tortyr, få att endast under år 1864 mer än 50,000 sådana pinades till döds. — Den europeis ffa neutvaliteten må söka öfwerskyla allt detta hur mycket som helst: här har det på Davis lastat en skugga, fom ingen po litisk martyrgloria fan upplysa. Davis blir enliat amerifansk åssäådning aldrig en altningswärd besegrad motständare, utan blott en oskadliggjord kriminalförbrytare.