Antag en bestämd ställning och allt skall bli bra. Hareädu ej din man, fom bistår via? — Arthur! Jag önskar att du skulle ge mig ett swårt uppdrag att utföra. Jag känner med mig att jag skulle funna genomgå de häftigaste och swåraste lidanden för dig och vin tärlek. Jag skulle funna dö för Dig. ... . — Men du mwågar ide motsäga min mor? Ar det ide få! Du skall lefwa för och med mig, min älffling; och detta är bättre, än att dö. Ack! Jag undrar om du skall wilja upprepa sådana uttryck sedan wi warit gifta så många år, som nu dagar. Låt mig se — hur många? Tjugosex. Wi äro nästan wid slutet af wår smekmånad, Geraltine. II. — Jag tycker Geraldine wunnit en smula sedan hon kom, sade mrs Amphlett en morgon till sin son. Hon är något mindre tafatt och sjåpig än då hon kom. — Tafatt war aldrig ett lämpligt uttryck, angående henne, sade Arthur käckt. — Hor är endast skygg och owan wid werlden. Hon är särdeles graciös, tycker jag. Mrs Amphlett sammandrog ögonbrynen. — Tänk hur ung hon ärl fortsatte Arthur bes swarande sin mors blick — icke fyllda tjugo år ännu — och har aldrig warit med i sällskapslifwet, förrän hon kom hit. Hur besynnerligt det är, fortsatte morren, få fom om bon talat för fig fielf att fe hwilka partier en del karlar göra! — män med talanger, förmös genhet, uppfostran och anor — med allt det fom man föreställer fig att skulle förfina deras smak och göra dem swårt tillfredsställda i deras wal! Vikdil äro