Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1865, sida 3

7 ETIH VET, )warinenom hallo namn förnämligast blifwit odödligt. Ett owanligt räfbo. En fullt trowärdig insändare till Folkets tidning i Lund, meddelar följande sntressanta berättelse: Wid en större gärd i Håtantorp af westra Karaby före samling har man åtskilliga gånger sett en räf smygande sig in i trädgården och styrande sin kurs emot boningslängan, derifrån han merendels blifwit af ladus fonden på gården hedrad med falutering, lifjwäl utan någon menlig påföljd å når gondera sidan, om man undantager en eller annan af skottet splittrad fönsterruta. För en tid sedan, då en flicka af någon anledning befann sig i trädgården, blef hon helt oförmodadt warse twenne små röra bestar, afkomlingar af en äldre mickel, fom förut herrat gården med sitt besök. Dessa djur hade ännu ice erhåls lit ens så mycken bilvnina, att de förs stodo, det de i hwarje menniska hade en fiende, utan hoppade helt oskyldigt kring flikan, fom ide war fen att sqvallra för ladufogden, hwilken i lagens namn arresterade wära små muntergökar. Nu wille man uppföka boet för att äfwen kunna utrota de öfriga ungarne. Fåfängt letade man ifstenbopar, skogsdungar, diken etc., ett. Då hör man en dag ett spädt klagande läte under salsgolfwet å förr sande ställe, och nu mar räfboct upptäckt. Genom i grunden å boningslängan mas rande lufthål, ywilka endast äro 6 tum i höjd och 5 i bredd, hade mickel banat sia wäg och derinnan fått sig en förträfflig boning. Nu fick larufogden en ljud id. Han tager stalldrängens piska, hwari han fängslare den ene af be redan fångade ungarne, satte piskskaftet ett godt stycke ner i jorren och tjudrade honom på så sätt. Han war förwissad derom att räfwen om natten skulle komma och syssla om fina små i boet ännu warande ffyrdglingar somt fann äfwen att han en längre tid ffulle uppehålla sig bog fin i bojor försmältande ene skyrdsling, få att wår skytt tunde få mera tid att lägga an och så mycket säkrare sträcka sin fiende till marten. Men den gången war nickel åtminstone lika klok om icke ännu klokare än laru saden. Såwäl hannen fom honan funno ör godt att wid tetta tillfälle infinna sig och under det ladufogden från ena gafwelfönstret åsåg ven enes pros inenad utanför trädgården blir han, då han kastare en blick utom trädgården, warse ten andre, fom redan fått tag i ben tjudrade ungen och med honom, efter hwad larufogden förmorade, ämnade afs lägsna fia. Din list skall ändå ide lyckas, tänkte wår Nimred, sigtade och sköt, men fastän räfwen befann sig endast på 20 stens afstånd, hade han ändå den lyckan att wara räddad och hafwa räddat. Lar tufogten å fin fiva är äfwen tillfredeställd, att han åtminftone fett, huru luftigt det fåg ut då räfwen hade befriat fin unge, ty piskan fatt ännu fästad kring halsen på denne och wid, det djuren togo till flytten, gjorde piskan få många fuls lerbyttor än i luften och än åt fidorna, att wår ladufogde gläder fig storligen deråt. Emellertid finnas ännu några ungar under golfwet, hwilka nog få göra bekantskap med hungern; ladufogden har tagit sig friheten spärra ingången. MMOO-m:: ——— AA