Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1865, sida 3

öfwersten tog Jenny mid handen och förde henne till fru Möller, sägande: — Här, fru Möller, framställer jag för er er andra dotter. Omfamna henne och tryck henne till ert modershjerta. — Andra dotter! ropades i chorus af alla de närwarande. — Ja, återtog öfwersten, Jenny och Henny äro twillingsystrar; detta förtlarar denna naturens förs underliga let med deras lika anletsdrag. Jag är öfwerste Kalm, hwilten för tjugutwå år sedan, som ytapten och då temligen ung man, war fru Möllers närmaste granne. Wid tillfälle af hennes mans död iioire jag och min salig hustru allt hwad i wår matt stor, för att hjelpa och trösta benne; äfwenså sedan, då den unga enkan blef mor. Hon war då of plågor sanslös och war det äfven länge efteråt, få att hon ej lwisste om hon gifwit lifwet åt ens ett, ännu mindre två barn. Det fernare war emellertid fallet och wi, min goda Sophie och jan, i hwilkas lyda det fattareg endast ett barn att älska oc omhulda, tyckte oss ej, hwarken inför Gud eller menniskor, begå någon synd om wi undanhöllo den arma enkan hennes ena barn och gjorde det till wårt, då hon i alla fall skulle få tunat nog med det andras försörjande. På det sättet blef Jenny wår totter och hon må sjelf säga, om wi någonsin gifwit henne anlevning att tro fig wara for sterbarn. — Jcke förrän mid Brutspatronen Thorssons bröllop eller rättare wid första lysningen — fick jag weta, att fru Möller och Henny funnos i Upsala. Min hustru och jag tommo, naturligtwis, ännu sf werens om att förtiga hela saken. Men nu saknar stackars Jenny en mor; än mer — jag har ej längre något hem att bjuda henne. Således har jag funnit