men i Amerikanska avmeen bär han ett enstafwigt amerikanstt namn. — Det den 20 Maj från London till Göteborg anlända ångfartyget Victoria medförte färska potates och krusbär, hwilka läckerheter naturligtwis genast funno afsättning till ingalunda tagu priser. — 3 Hedemora tid ning läses följande insända uppsatts: Trollpackor i wara byggder! Såsom ett dewis pa den bitoningsgrad en del utaf wara mera fra:nitaende perjos ner ega, ma följande anföras: En wiss nämndemansmor war, efter ortens sed wid denna ärstid, sysselsatt att wäfwa på en lärftswäf och gubben tjeuftgjorde fom frolflicka; allt git förtrafligt och mor sag Ye dan i andanom fina mödor lönte med ett och annat nytt linntyg, da, o we! den nyss ja hoppfulla dulen började gå illa: en tråd orast af och mor sfpratt till, samt reste jig för att laga, men o sasa! twa och tvetrus dar brast, och talljwetten började rinna pu den olyckliga gumman: gubben reste sig, begge gjorde stora ögon och stodo en stund slagne med den djupafte förtwiflan. Efter en längre paus börjades dock en fas miljetonferens, fom slutade med att mä: wen wore owilkorligen trollad och förgjord, och nu blef tonsten att utforsta hwilten den fördömda hexan war; äfwen detta blef en lätt sat: en af. fönerna slickades till en i granuslapet tjenande piga, med helsning från mamma att tomma dit. Flickan lydde, men wäl framtommen på ort och ställe rusade war hedersmor emot den in trädande med den wackra fridshelsningen: VSmad i sju tunner tusan d—r har du gjort ut wäfwen, din forbannade troll tona! tänfer du äta upp både Mig oc) mwäj, och alla mina lalfwar? m. m. Det war förgäfwes att den förskräckta flickan med tarar bedyrade fur ostuld. War heders mor tyckte fig doc ha rätt, hon öfweröste den olycktiga med en hop owett af den gröfsta fort, ja så grof, att det här wore omöjligt atergifwa densamma. Under allt detta gick war hedersfar med händerna I i byxfickorna och betrattade sjelfförnöjdt sin ätta hälft. Nagra dagar sednare träffade war mor samma piga ute och i slera personers närwaro fortsatte sina grofwa beskyllningar; deuna gang med mar pen i hand för att gifwa styrta at fina nog mustiga ord. — En swensk i England siriswer: Säg mina landsmän, som amna emigrera: att de ej böra tro nagon, utan mera lita på fig sjelfwa; att de ej böra resa få alldeles otunniga i engelska spratet, utan att medhafwa en tänd och redbar tolt: att de innan afresan göra sig noga underrättade om den plats i Ålmerila, der de skola landa; att de göra sig wål underrättade, innan de lemna Swerige, om tostnader na för resan; att, om de ej lunna engelska, de da föva biljetter i Göteborg för hela färden; att, då de förstå engelska, be resa hit till viwerpool och Här töpa biljetter för återfioden af wägen; att de fe till da de köpt biljett, att de penningar, som de betalt för densamma, äro på SYN