Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1865, sida 2

( werlden war det för en? Hwar skulle man taga reda på den? ... Jngen tände henne. Hon hade endast nuder ett par månader wistats i Ilpsala och aldrig hade; hon wifat fia ute. i Några fturenter, fom under en längre eller kor-f tare tid spisat midtag hos entefru Möller erinrade i fig wisserligen att det funnits en fåran och att det nått ut för henne, fom det heter; men — ide hare hon, weterligen, någon dotter. Man stannade i funderingar och snart woro den lilla folkrita stadens tungor i rörelse angående den mystiska fästmön, hwilken man dock lyckades taga reda på. Ty Thorsson, ben unge norrmannen, den wackre ; och rife, hate wäckt ett sådant allmänt intresse i denna af skandinavism hufwudyra tid. i Båre fort och långsamt förflöto de twenne mec: : forna, från socsiå lysninaen och till den tredje, då bröllopet på samma afton firades, eburu i aldra största enkelhet, på en at stadens förnämsta källare. De. gingo fort för Henny, som hade mycket att göra, men långsamt för den längtande fästmannen. Hur stränga än fru Möllers arundsatser woro, få kunde hon dock icke längre förhindra Arne från att bestrida omkostnaderna för allt hwad som erfordrades, A — i och för såwäl den knapphändiaa utstyrseln till den förestående resan, fom till brudklädning, bröllopsdränt åt morren, jemte allt hwad dertill hörde. Henny hade wisserligen påstått fia ej wilja lemna den lilla koian förrän fom brud; den hade warit hennes mors fer naste hem i fosterlandet och hon sjelf hade der fun: nit sitt lijs högsta lycka; men modren hade deremot intet att inwända mot att öfwergifwa det låga, mörka, trånga och fugtiga rummet, der hon warit så sjuk och så olycklig. Och så flyttade de båda fruntimren till