Sig lundar spegla i dess vatteu, Och gylne skördar fältet bär. Oss följa tärnans varma böner Vid tanken uppå manneus mod; För frihet Sveas tappra söner I faran offra lif och blod: Som fordom Nordens hjeltar alla, De rygga ej för hugg och skott; När stridsrop höres väldigt skalla De segra eller falla blott. Den ej med oss i ledet träder, Feg han af oss skall anses för, Han liknar icke sina fäder Och saknas föga, när han dör. För kung och fosterlandet sköna Och för en öm och älsklig mö, Som vill med blommor hjelten kröua, Vi offra allt, vi vilja dö! . C.) Skarpskytt.