Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1865, sida 3

till henne att hon haft en till, men att denna kommit död till werlden. Ett kaptensherrskap — fru Möller uttryckte fig få, utan att nämna namnet — fom bodde i närheten, hare godhetsfullt åtagit sig hela beswäret, med få wäl det ena barnets dop, fom det andras be grafning; men nu hade de redan afflyttat till Nyköping, : dit kaptenen war kommenderad, och fru Möller, som bedde i Gefle, kunde således aldrig hoppas att muntitligen få tacka dem för deras godhet och granuhjelps samhet. Hon gjorde det dock genom bref, sedan hou blifwit rigtigt frisk. Emellertid fortskredo åren och fru Möller, som lyckats få i gång en pension för unga flickor, försöride dermed fig och fin lilla Henny, hwilken hon i och med vet samma underwisade. Det git temligen bra under ve första tolf åren, men under de fyra derpå följande blef det ett motfatt förhållande. En pensionsfru från Stocholm hade anländt och till den grad konkurrerat med fru Möller, att hon tog alla dennas elever, jemte en mängd andra. Den stackars enkan såg fia då nörd: sakad att sluta upp med detta yrke och söka fig ett annat. Henny, fom nu war sexton år och nyss fonfirmerad, aaf fia ut att konditionera och modern flyt: tade till Upsala, i afsigt att der hålla spisning för studenter. Men äfwen detta misslyckades och då hon ej mäktade betala fina skulder pantade man af henne allt hwad hon hade. Henny lemnade, wid underrättelsen derom, fin goda och lönande kondition, fom hon i tre år innehaft och der hon warit ansedd fom barn i huset, för att komma hem och fföta om sin stackars mor, fom dukat under för motgången och sorgen, få att hon mar sängliggande och ur stånd att hwarken tänka eller handla. De stackars fruntimren lefde nu uteflutande af Hennys handarbeten.