Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1865, sida 2

En spegelbild. Novell af Wilhelmina. (Forts. från N:o 42.) Dag ut och dag in strålade en högblå, alldeles ö molnfri himmel öfwer den wackra lärdomsstaden, hwars folkmängd, liksom hade den haft intet annat i werlden att sysselsätta sig med, sprang öfwerallt med, hwarest studenterna samlades, eller wisade sig, begapare dem få, fom om en hwar af dem warit ett särskildt eremplar för fig, af antingen skönhet etter widunderlighet. Dagen efter ankomsten bar det of — på förmiddagen — till gamla Upsala, att ver dricka mjöd och betrakta högarne, de gamla asarnas begrafningsplatser. wart de glada, lefnadsfriska ynglingarna framtågade, i synnerhet wid Swartbäcksgatan, woro alla fönster uppfyllda af högtidsklärda damer, som kastade blomsterbuketter, hwilka nedföllo på de unga herrarnes mössor, på gatan, få att de botstafligen wandrade på I I ) i blommor, ja, på en bred, brokig matta af de skönaste, mest wälluktande af Fleras herrliga barn. Det war sorgligt att se hur de späda förtrampades. Dock — det måste så wara: hur ofta har ej det sköna och ostyldiga blifwit förtrampadt? Arne Thorsson tyckte bestämdt — men kanske in: billade han fig blott — nog af! ... han tyckte ber stämdt, att Jenny Kalm, som satt i ett fönster i första wåningen af ett större hus på Swartbäcksgatan och kastade blommor på de unga ffandinaverna, hon lit: fom alla andra damer, riktade fin bukett få, att den