Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1865, sida 2

blick af tanken på den stackars Henny, som satt der borta, i det låga och trånga rummet, och arbetade medan andra swängde sig i dansen, strålande af ungs dom och glädje. O, hwilken dubbelprydnad skulle icke Henny warit, på den granna balen, der Jenny Kalm — Arne måste tillstå vet för fia sjelf — onekligen war den wackraste i hans tycke! Hur skulle icke Jenny och Henny, dessa båda twillingsstjernor, strålat bred mid hwarandra! ... hur skulle de ej hafwa täflat om skönhetens pris! Naturligtwis dansade Arne med Jenny — så många danser hon för honom hade lediga — och talade mycket med henne; ty hon war ju hans wärds dotter; men hon märkte med förtrytelse och icke utan en wiss stickande smärta i bröstet, att han war förströdd. Med den hos qwinnan wanliga, fina instinkten warsnade bon mer än näl, att hur nära än hon war honom perfonligen, ingalunda war hon föremålet för hang tankar, hwilka, hon märkte det ganska wäl, swäfwade långt bort. — En flicka i hang fosterland! . En äldre kärlek! suckade hon med Axels Maria, och en tyngd lade fig öfwer hennes bröst, få att hon war långt ifrån glad. Leendet på hennes anlete war konstladt och det ystra skämtet på hennes läppar hade någonting främmande, nästan wildt, som förundrade mängen. Dagen efter balen war en stor festmiddag arrangerad i Botaniska trädgården, der skålar och tal feder? mera upptogo hela det återstående af vagen. Men före middagen war ingen sammanhållning anbefalld, utan en hwar fick roa fig efter egen smak, med befe ende af stadens märkwärdigheter o. s. w. Arne Thorsson förswann redan El. I på morgonen; ingen wisste hwart han tagit wägen och förgäfwes efter