Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1865, sida 3

Nya ordtolkningar. Wid N. W. häradsrätt inlemnade nyligen en bonde i on rättegång en skrift, fom domaren genast misstänkte wara ffrifwen af någon annan, hbwarföre han oc få frågade bonden, om ide en känd bräns winsadvokat warit honom behjelplig. Nå, vä har jak sjolf fatt ihope, nådi lagman! förklarade bonden. Domaren, v. häradshöfding P., fänd för sin torrolighet, sade då: — Har du skrifwit anförandet sjelf, så wet tu naturligtwis också hwad som står deri? — Jaa, nådi lagman, aör jak få! Domaren (läsanre): Detta soraliga drama är då annu ej lydtart.., vo Hwad menar ru med drama? Bonden: Di wet ja inte, — ja, fast ja bar la fått lite hjelp we ffrifninga. .. Domaren: Ar det någon bland nämns den, fom met hwad drama är? Allmän tystnad. Domaren: Är det någon bland tingsmenigheten, som wet hwad drama är? Fortfarande tystnad. Ändtligen refer fig nämndemannen för Arlöfs socken och upplyser: dä fa ma ett skällsord, nådi lagman! De öfrige hederlige nämndegubbarne göra stora ögon wid den lärdom, som kamraten ådagalägger. Motparten: Ja, jag yrkar answar för otidigt skrifsätt! Domaren: Nå; men här står också, på ett annat ställe längre fram, ordet industrid. Hwad menad med det? Samma tystnad i salen, tills äntdteligen samme nämndeman reser sig och säger: Di ä få godt å ta dä för skällsord mä, nådi lagman! (Sönd. Nisse.)