Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1865, sida 3

Omswalladt af den, ewiat rörliga salta wågen låter hafsgräset, lift den för win. den fladerande wimpeln på skeppets topp, sina fega samnslånga, snörformiga blad trinaspolas af det strömmande wattnet, unter det lafwarne med tunna, mång: särgare fforpor öfwerdraga det af winden tringsusare högbergets nakna klippblock. Ett sommetsmjukt täcke omhöljer bars; ken på aamla träd, aråa ffäga nedhänga från reras grenar — och parasitiska flingerwärter tära på teras fafter. Blommor af alla former och färger smycka ängarnes gröna mattor, gifwa den vöf: mwerffårliga heden ett mera wänligt ute! seende, blomstra på grushögar och ruiner och skänka till och med lif åt sumparnes och hafwets mörka djup. Buskar med den mest olikartade löfbeklädnad omgifwa bäckarnes lopp och öfwer kullarnes! rygg utbrera te aamla knöliga floggjät-. tarne sin skuggrika mantel. Alla högre wäxter bestå ide blott af celler, utan äfwen af fibrer och tärl, hwilka foga fig tillsammans i alla rummets bis! mensioner och i det de aruppwis förena sig efter olika typer, bilda de yttre mwäxte ! orgarerna — rot, stjelk, blad och bloms mor. ; En af cellens underbaraste egenskaper är def förmåga att i sitt inre alftra en få förundranswärd mängd af te mest oc. lifartade substanser. Den upptager blott några få ämnen — matten, kolsyra, ammeniak och några andra af jordens uppe lösta salter — mera begär ren ide af den yttre werlden för att i sitt hemligbetsfulla laboratorium frambringa allt! hwad fom möjligen fan sägna ögat, lukt sinnet och smaken. De praktfullt tolorerate safter, fom förläna blommorna en så herrlig mångfald af färger, de mällukter, hwarmed dessa Floras älstligaste barn fylla luften, bladens för ögat få, wälgörande grönska, wäxtlimmet och agge! hwitan, kryddorna, balsamerna, hartzerna, sockret, stärkelsen och ett oräkneligt ans tal officinella ämnen af ten mest olik; artade werksamhet, men äfwen te fruk4 4 tanswärraste gifter och få många andra produkter, hwilkas blotta uppräknande skulle wara tröttande, förarbetas alla af cellen utaf detta ringa antal pgrunväms nen. Sålunda utgår en hel werld af under från en enda urforms werkan på några få elementarsubstanser och salunda wet den skapande Allmakten att genom enkla medel winna oändliga resultater. Redan den obetydligaste laf eller den minsta mossa, fom betläder det förwitt.rade klippblocket, är ett förundranswärdt, för menniskan i dess uppkomst, tillwäxt och fortplantning oförklarligt wäsenre, och hade wäxterna blifwit stärnde på renna ståndpunkt, stulle de dock redan burit wittnesbörd om den Allsmäktiges oändliga wishet — men huru öfwer allt begrepp stiger ej wår beundran, när wi låta wår själ mönstra dessa tusende sinom tufende former af ständigt tilltaganre prakt och skönhet, denna oändliga mångfald af örter, buskar och träd, hwilkas ewigt mexs lande kontraster på det angenämaste tillfretsställa wärt skönhetssinne. Liksom den nordiske Barden berömmer fina hes liga eklundars majestätiska löfhwalf, pri: jar den arabiske sångaren fina rarelpals mers luftina kronor, och alla länterg, så wäl fom alla tiders skalder aflocka fina harpor de ljufwaste toner, när ve besjungca sitt älskade fäderneslands doftande ffos gar och blomsterprydda ängar. Nej! vet är ej någon let of ödet, ej någon tillfällig werkan af blinda mefaniska krafter, fom smyckade jorden få rik: ligt och smakfullt och begåfwade oss med förmåga, att få djupt och innerligt uppfatta wäxtrikets skönhet. När wid wårens gryning skogen Iöfmar fig och oändliga wällukter gcnomströmma luften, när wårens första blommor (blå: och hwitsippan) fe upp til oss, liksom med wänliga barnögon, och efter wintrens långa dwala allt åter gror och arönskar hå fälf och ängar ach fusen RA 3