Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1865, sida 2

En spegelbild. Novell af Wilhelmina. (Forts. från N:o 41.) Efter intagandet af en middag, som werkligen kunde kallas splendid, och der de finaste winer flödat, satte herrarne sig att språka; dock egentligen de twenne äldre, hwaremot den unge smög sig helt oförmärkt ut för att hemta frisk luft, och, ehuru obekant i staden, gaf sig af att wandra, på winst och förlust, framåt torget. Han wille se sig litet omkring, på egen hand, intill den stund, då man skulle mangrant samlas till den stora sexan i Ostgötaträdgården. Knappt have han gått några steg förrän han möts tes och tilltalades af en blef, tarfligt klädd, halfmuren flicka, fom åt honom utbjöd några saker, dem hon bar i en korg. Det mar twmenne med perlor brodes rade cigarrfodral, ett par dito hängslen och en bref Flickans både ton och utfeende woro så jemmerliga, att Thorsson, på hwars hjerta ännu ingen olydlia klappat förgäfwes, med mycket deltagande frågade henne hwem hon war och om det war hon sjelf, som förfärdigat dessa wackra saker. Han hade emellertid ganska swårt att göra sig förstådd af, henne, likasom att rätt förstå hwad hon swarade. Ändtligen wisste han dock, efter en stunds parlamenterande, att flickan tjenade hos en enkefru, som låg mycket illa sjuk, samt att fruns dotter, mamfell Henny, förfärdigadt de der små sakerna, i fpekus