Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1865, sida 2

lation på att få sälja dem åt någon bland de främre mande herrarna. Den unge brukspatronen fåg på sitt ur; detfattades ännu en timma till den, då man skulle samlas till sexan och han beslöt att på ett wärdigt sätt anwända denna lediga tid. Jnscende att, om flickan talade sanning, en wäsendtligare hjelp säkert wore af. nöden, än den ctillräckliga af att köpa någon af de till salu utbjudna effekterna, frågade han den unga försäljerskan hwar hennes matmor bodde och bad att. få följa henne dit. Flickan förde honom långt ned på Kungängdgatan, till en bland de minsta af de usla kojorna der, och de kommo in i ett rum, så lågt, att den reslige unge mannen ej kunde gå rak, hwarför han med fägnad mottog den stol, fom åt honom framsattes. J rummet rådde den ytterfta snygghet, fastän allt tillfännagaf en sorglig fattigdom. En säng, deri en sjuk fru, med bleka, utmärglade anletsdrag låg, en liggsoffa med trälock, och twenne trästolar, en gammal byrå och ett omåladt bord utgjorde hela möbleringen. Men wi betwifla storligen, att Thorsson märkte alla dessa detaljer, emedan hans ögon genast wid steget öfwer tröskeln, fängslades af ett föremål, som helt och hållet tog hans uppmärksamhet i anspråk, så att han hade all möda i werlden att bibehålla sin sjelfbeherrskning. Wid bordet, som war öfwerhöljd med allehanda sybehör, fina lappar, perlor m. m., satt nemligen en ung flicka, så förwillande lik Jenny Kalm, öfwerstens dotter, som om hon warit hennes spegelbild. Norrmannen tyckte fig sjelf känna hur han blek: nade. Ett ögonblick war han frestad att tro det unga fruntimret werkligen wore hans wärds dotter; men