Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1865, sida 3

Presidenten Lincolus mördare, Wilkes Booths, död. Alla spår som kunde upptäckas af den undflydde lönnmördaren, ledde förföljarne till Maryland; och södra delen af nämnde stat genomletades under åtta dagars tid af 1,600 man kavalleri och 500 hemliga poliskonstaplar, men förgäfwes. GSöndagen den 23 April erhöll öfwerste Baker af en liten gosse några underrättelser, hwilka öfwertygade honom att Booth med sin medbrottsling Harold nyligen gått öfwer till Virginien. Öfwersten tog samma wäg med 25 ryttare och IYydades spåra de flyende ända till Port Royal. Truppen öfwergick floden Rappahannwik mid Fredriksburg och fann i närheten af Port Royal friska hästspår, fom ledde till en gammal lada. Egaren, fom hade fin bostad nära derintill, nekade att ha sett de båda männen; men hans son uppgaf att flygtingarne woro i ladan. Öfwerste Baker lät genast omringa den. Under tiden hade onsdagen den 26 ins brutit; klockan war 2 på morgonen. Öfwersten bultade på dörren och Booth frågade inifrån: Hmwem är ni, män eller fiende. År ni konfedererad? Jag har fem karlar hes mig och wi kunna godt förswara oss. Öfwersten swarade: Jag har 50 man här; ni äro kringrända och göra bäst i att komma ut och gifwa er. Härpå swarade Booth: Jag tänker ide falla lefwande i edra händer. — Då instruktionerna lydde på att uppbjuda alla medel att fånga Booth lefwande, rådgjorde öfwersten med sina löjtnanter. Under tiden hörde man, huru Booth rerinne förbannade sin kamrat Harold och kallade honom en feg käring, som wille gifwa fig. Mer än en timma förs flöt under underhandlingarna mellan öfwersten och Booth; och då denne war hårdnackad och hotade att skjuta hwar och en fom närmade fig läto officerarne sätta eld på ladan, för att sålunda framtwinga honom ur hang gömftälle. Booth försökte släcka lågorna, men utan framgång. Harold hade redan lemnat fig i soldaternas händer. Booth stod nu midt i ladan, men wägrade ännu ståndaktigt att framträda; då riktade sergeant Cor bett fitt gewär mot honom genom en