Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1865, sida 3

Lund. Han gick helt artigt med fina främmande gär ster, rödjande rum åt dem få godt han kunde, tills de kommo ett stycke uppåt Drottninggatan, der trängseln blef mindre och der twenne damer, i den elegans taste toilett, sällade fig till öfwersten, fom genast pres senterade dem för främlingarna, hwilka funno fin gifning besannad, att damerna woro öfwerstens fru och dotter. Den unga flickan, Jenny Kalm, då 19 år gammal, hade ett utseende, en wext och en hållning, fom wäl woro egnade att förbrylla mången ynglings hjerna. Också tillstod Arne Thorsson i hemlighet för sig sjelf, att han ej sett många så wackra unga flickor; och han började genast, från första ögonblicket att egna henne all den hyllning, hwar till han uppmanades, så wäl af sitt ungdomswarma hjerta, som deraf, att han war den enda ungkarlen på stället; de båda lärarne woro gamla män och familjefäder. Fröken Kalm war dock oaktadt sitt allom i ögonen fallande koketteri, ganska sluten och tillbakadragen, hwarför hon af Upsalastudenterna wanligen benämdes den stolta Jenny. Det war någonting konstladt i hennes wäsende, som jagade gracerna på flykten; man såg att hon bemödade sig om att behaga ja, att hon äfwen war temligen säker på att lyckas, men att hon på samma gång sökte motarbeta hwarje känsla, som kunde häntyda på att hon sjelf hade ett hjerta, Med ett ord — Jenny Kalm hade föresatt sig den swåra uppgiften att spela på en gång den intagande och den ointagliga. (Forts.)