så långt ögat kunde mäta hwimlade hela hamnen, hela stranden och alla dertill mynnade gator af folk af alla stånd, åldrar och kön, egande samma mål, samma längtan, att få se de främmande anlända. Hiertat hos hwarje Upsalastudent slog i dubbel takt: de skulle ju snart fä omfamna dessa sina bröder från hinsidan Sundet och hinsidan Fjellen, i hwilkas hem de sjelfwa rönt så mycken gästwänskap. Om slagen af de unga flickornas hjertan wilja wi icke orda; nog af, att deras kinder glödde af en högre färd och deras ögon strålade af en högre glans. Och mödrarna woro ingen bit bättre. Ty huru än åren framskrida, så utöfwar dock ungdomen, en frisk och liflig ungdom, sitt inflytande på de äldre, under hwarje lifwets stadium. Den skröpligaste gubbe blir warm om hjertat af en ung flickas behag och en åldrig mar trona ler få huldt wid åsynen af en blomstrande yngling. Och äfwen papporna i Upsala sågo leende och nytra ut. De flesta bland dem skulle i sitt hus herbergera en eller flera af de främmande ynglingarna, allt efter råd och lägenhet, och hela deras önskan war att kunna wisa sig rätt wänliga och gästfria. ndtligen förkunnade kanonernas åska, att ång: båten war i sigte, och sakta, helt sakta skred den fram på ryggen af den gamla Fyris, under ett oupphörligt regn af frista doftande blomsterbuketter. Ett helt moln mössor, danskarnes grågula, norrmännens swarta och lundensarnes blå mössor swajade i luften och hurraropen från båda sidor nästan öfwerröstade kanoner nas dån. Man war i land; man stannade för att afhöra sången och helsningstalet. Wärdarne uppwisade sina nummer od sästerna fina, och wärdar och gäster tå