Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1865, sida 2

mens fackla i den ena handen och frihetens bansr i den andra, som pratade och lofwade och swor .... Hwad har det nu blifwit af den skandinaviska iden? Ack! det finnas twå wandrare på lifwets wäg: de heta Klokhet oh Erfarenhet. Wi hafmwa alefamwans mött dem, eller skola åtminstone möta dem. De äro få stadiga och lugna och wisa; de förstå få — att lägga snö på den hetsiga, obetänksamma ungs domen8 flammande fantafibilder. l Flera tjugotal af dem, fom då woro lifliga ens ktussaffer, äro nu kloka och beräknande män, hwilka med ömkan, nästan med förakt blicka tillbaka på dessa deras ungdoms sötebrödsdagar, utbristande under axelryckningar: — Hwilket dåraktigt fjesk! Men nu komma wi in på politikens område, och det är ingalunda meningen med detta lilla ffymninggprat. Wi återwända således till studentmötet i Upsala. Ångbåten med de wälkomna, de efterlängtade gästerna wäntades hwarje stund. Ala blommor, både i och utom staden, woro afklippta och bundna till bufetter, fom man skulle kasta för de annalkandes fjät. J husen war allting fejadt och i ordning för deras inhysande; rätter woro lagade, bord dukade, glas och buteljer framsatta — allt, med ett ord, war på bästa sätt anordnadt. . Hela Upsala studentkorps, med fin lärarepersonal i spetsen, stod i full parad nere wid ångbåtsbryggan, med de granna nationsfanorna skönt fladdrande i luften. Hela Jslandet och den långa promenaden utåt ån hwimlade af högtidsklädda damer, som i sina bästa hattar oc) med parasoller i alla färger gjorde på afe stånd samma effekt, fom blommorna på en äng. Och