Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1865, sida 2

Ett förfärligt nattäfwentyr. (Forts. från n:o 39.) En sakta rörelse af halfwilden wid min sida, wäckte mig ur dessa ljufwa drömmar. Han wände sig om, reste sig långsamt på armbågen och betraktade mig uppmärksamt. Jag rörde mig icke. Jag fortfor i min lutade ställning, slöt mina ögon till hälften och förblef orörlig. Utan twifwel tänkte han jag sof, ty om ett par ögonblick steg han upp utan buller och smög på tå ut genom dörren. Jag lyssnade med Elappande hjerta. Jag tyckte mig tydligt höra genom mägaspringorna hwiskande röster. Jag skulle welat gifwa jag wet ej hur mycket, om jag kunnat komma närmare och lyssna. Men jag war rädd att störa wår wärd i sin säkerhet, ty jag war fast öfwertygad om, att han hade ondt i sinnet emot of. Jag fatt derföre qwar. Hastigt upphörde hwiskningarne. Halfwilden fom lika ljudlöst tillbaka in igen och, efter att hafwa kastat en forskande blick på mig, sträckte han fig åter på golf wet och låtsade sofwa. En stund derefter gäspade jag, som om jag waknat, såg på mitt ur och då jag fann att min timma längesedan war tilländalupen, gick jag bort till Dick, för att wäcka honom. Då jag skakade honom waken, hwiskade jag i hang öra: 2 Sf noga aft på denna menniska, Dit; han har medbrottslingar derute; war på din wakt! Dick kastade på mig en blick af hemligt förstånd och gjorde en lätt rörelse med handen åt sin revolwer, litsom han-welat säga: Här finns någontina, som skall göra ett hastigt slnt på sådane anstalter!