Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1865, sida 3

. CL. HbLSsell. Wårens antåg. Blond sinnliga föremål gifwas wäl få med större tjnsningskraft än ordet wår; knappast något, fom skalderne oftare befiungit; ide något, fom lika gemensamt anslår hwarje warelse med känsla och och lefnadslust. Hwad wåren innebär för blomsterwerlden — uppwaknande till nytt lif, motswarar den högre wåren i menniskolifwet, de oförgänaliga blome morna i menniskosinnet. Huru efter: längtadt är icke alltid hwarje wårens förebud! Huru kär hwarje hälsning från södern med de återwändande flyttfåglarne! Hur mången undran huru snart den kära gästen skall anlända till mår fust! Men gifwas tå icke några lagar för dess antåg? Jo i naturen, det meft lagbundna rile af alla, sker intet af slump eller nyck, fastän dess lagar missförstås så lätt. Naturen blifwer ändå alltid det största snillet. Fran den trakt af jorden, fom före smältar i ewig sommar, der träden manligen fälla sina löf den heta årstiden och utskjnta nya skott den reanfulla, som enentligen motswarar wår höft och wine ter, vandrar wåren, anförd af ven fti gande solen, wexelwis mot förra och norra Ihemifferen. Frågar man, buru ffyndsamt wårens tågortning är, tå den återwänder mot norden, få är den öfmere hufwud twå och half swensk mil om dar gen elier nära fyra dygn för hwarje geografisk arad. Man har kommit till detta resultat genom observationer under samma år af blomninastiden hos sådane wexter, som hafwa en stor utbredning efter latitnden. Wårens framskridande beror icke uteslutande af en stigande mes deltemperatur, utan äfwen af dess före delning mellan dag och natt. Warma dagar med kalla frostnätter hindra wårens framskridande mera än en längre, men jemnare fördelad wärmearad. Alla wexter retarderas teraf ide lita mycket; en del fordra en lägre, jemn, om än lägre, wärma; andra en högre wärmearad, utan att få mycket lida af nattfroster. Ber tydligast påskyndas wårens framskridande af luftens fuktighet och rean. Hwem wet icke huru underbart ett Majregn lifwar och liksom med ett språng framdrifwer vegetationen, och huru allt, äfwen med fara warma dagar, det förutan, synes stå stilla under en torr himmel. Bland öfriga orsaker, fom utom en orts sydligare eller nordligare läge bestämmer wårens tidigare eller senare början och bhastigare eller långsammare utweckling, äro höjden öfwer hafwet, och temperaturens deraf beroende aftagande, grann skapet af hafwet och större matten, förhållandet mellan öppna fält och lundar, landets sluttande läge mot norr eller söder, jornens kemiska och fysiska beffafs fenhet m. m. Huru wårens framstea fördröjes i ett skogiat af moras och träsk uppfylldt landskap, är nogsamt bekant. ——— —