Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1865, sida 3

stamfar war. Häraf wilja finntimmerna bilda den slutsatsen, att mannens hjelte mod endast är dumdryghet, hans kärlek — egoism; hans klokhet icke annat än — inbilskhet; hans löften — mened; hans trohet — ett joller; hans hjertlighet — hyckleri; och om någon af det manliga könet är godmodig, så kommer det af pur enfaldighet. Nu wända wi om bladet för att höra männernas anmärkningar mot qwinnorna. Medan qwinnorna wilja emancipera wilja emancipera sig från männernas herrawälde, samt beprisa sig sjelfwa för skönhet, dygd, förstånd och tankeförmåga, samt derföre wilja sätta fis uti en an: nan ställning och tillskansa sig ett wälde — toffelwäldet, — rådfråga männerna sig hos de gamla urkunderna, och gående mamsell Sager oh hennes teori förbi, — träffa de uti Syrak, fom warnande säger: Gif ide qwinnan wåld öjwer dig, att hon warder din herre; och widare: Jngen listighet är öfwer qwinnans liftigbet; intet hufwud är få listigt fom Or: mens hufwud; och ingen wrede få bitter som qwinnans. Samme Syrak framlägger resultatet af qwinnans werk, då han säger: Syn: den är kommen of qwinnan, och för hen nes skull måste wi alla dö. Utom detta gamla wittnesbörd om qwinnans wertk samhetsförmåga, ökas hennes meritförtedning ännu midare af flere långt efter Syraks tid tillkomna intyg, deröfwer att de warit initierade uti de nnderwerk, fom utmärkte Qwinnan af Endor oc) Sibyllan. Så t. ex. beswarade ven fordne Herfammaren den frågan, hwarföre djefwulen förförer mer qwinnor än män, dermed: att qwinnans fel och lyten re: dan hade sin grund i hennes skapelse; ty hon uppstod genom ett af mannens krokiga refben: hon måste derföre, reran i följd af sin natur, handla genom listiga och slingriga ränkor, gå snedt o. s. w.; måhända war det således Hertamma: ren, fom ledde dem till uppfinningen af snörlifwet och den hårdt åtsittande be: klädnaden. Också heter qwinnan på la: tin femina af fe minus, emedan hon all: tid föga håller tro och lofwen. Slutligen gör Herkfammaren henne till menft lighetens missfoster, en firen, ett widunder. Man har få ofta hört omtalad spådomar i faffe, kaffesump och tort, — förutsägelser af anletsdragen, af linierne i händerna, af drömmar, af fols och måns förmörkelser m. m. Och med fårana angenäma betraktelser lärer qwinnorna företräteswis haft sina sysselsättningar, för att liksom andra sysslolösa hufmu: dens hjernspöken mystificera enfaldiga menniskor. Och huru mycket wi än tala om wår tids upplysning, så taga likwäl tusen — sinom tusen — om de ock ej wilja höras tala derom, sin tillflygt till spåkärringaruc. Man känner hittills omkring 100:de konstgjorda titlar med den grekiska ändelsen mantia, eller spådom, — följaktligen hundrade slag af fpodomskonst, som alla samtligen på sin tid woro i utöfning och stegrade mängdens lättrogenhet. Och på samma sätt som den första qwinnan, Eva, fann för godt att inlåta sig i samtal med ormen, och efter föregången reflektion om följderna, lät beweka fig att äta af den förbjudna frut: ten; så hafwa hennes döttrar både i ven gamla och nya tiden warit tänkande och filosoferande till den grad, att de intregserat fig för fådana ting, fom man kallar orakler och mysterier, för att derigenom öfwerträffa männernas dumhufwuden. Hbwad tycks qwinnor om allt detta? Praktiska råd för bröstsjnka. Något, fom bröstsjuka perfoner i all: mänhet förbise, är vet stora inflytanre, fom diet och lejnadssätt utöfwa på fiutdomens förbättring eller försämring. Jngen god läkare underlåter wäl att