Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1865, sida 2

hwars förtjenster hon sjelf insåg och fom hon mir derade för fina många förträffliga egenffaper, en korg. Ehuru hon längefedan bannlust hwarje tanke på Henriks egande och det werkligen föll hennes goda hjerta tungt att kränka den beskedlige friaren, fom oegennyttigt mille dela med henne, den faderlösa, fitt öde, få kunde hon dock ej besluta fig till ett ja, ty hon kände endast alltför wäl att hon med Henriks bild i hjertat aldria skulle funna blifwa för en annan man hwad en hustru bör wara för fin mate. Hon fattade derföre mod och förklarade öppet och ärligt för fin friare hur det stod till med henne. Denne förstod henne, afstod och högaktade henne endast desto mer. Afwen för herr Möller förklarade hon i ett långt bref, hwars före hon handlat få och ej annorlunda. Detta bref, fom rörde herr Möller till tårar, gjorde en ända på hang obeslutsamhet. Han beslöt att sjelf resa till Lindedorf, för att se med egna ögon och höra med eana öron. Han fann, när han återfåg Maria, fina förhoppningar ide allenast tillfredsställda, utan till och med öfwerträffade. Genast war hans beslut fattadt, att låta Maria komma, och förena de unga personerna, fom woro hwarandra så wärdiga och få red ligt förtjent hwarandra genom sin trogna kärlek. Omnämna måste wi dessutom att gamle Möller efter år och dag waggade en underskön sonson på sina larmar och på denne förste följde många andra och att tonftmafaren, hwilken Maria wördade fom fin an? ore far, hade låtit öfwertala fig att afsäga sig fitt o roliga wandringslif och antaga en plats som werkmästare på herr Möllers fabrik, som nu styrdes af unge herr Möller ensam. i Och få blef det af en hushållersta en fabrikörsta sSå går det ibland, men inte alltid. Eli se.