Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1865, sida 2

sta kärleken hos mycket unga personer har mindre per: fonen än könet till föremål. Det wore i de flesta fall ej wal, fom beftämmer en ung man att förälska fia i en ung flicka, utan behofwet att älska och tillfället, fom sätter bonom i beröring med den eller den unga gmins nan. Sålunda skulle hang fon, tänkte han, lika få lätt förälska fig i en Emma, Auausta, Carolina, om en sådan i stället för Maria warit i föräldrarnes hus. Men hur skulle, rässonerade han widare, ett äktenskap lemna någon borgen för båda parternas lyda, om det ej afslutas af ett förnuftigt mal, utan af en blind slump? Det kan wisserligen hända att den ibland träffar den rätta, det will säga förer tillsammans twå älskande, fom passa för hwarandra, nog af det är lika säkert som ungefär en lotteriwinst. Att förlita sig på att den lott, som slumpen spelar i händerna på oss, är en winstiott, är uppenbarligen att tilltro slumpen mer, än man förnuftigtwis fan af den wänta. För att sätta sin son i stånd att bilda sig ett omdöme om qwinnowerlden, satte fadren honom i be: röring med de älskwärdaste flickor i staden. Då han fåa att ingen af dem mar stånd att utplåna Maria i Henriks hjerta, och då Lindedorfs bref innehöll allt mer enthusiastistt beröm af Maria, började han göra fig förtrolig med den tanken att, när allt fom omkring, olyckan ej skulle wara så stor, om Maria blefwe hans sonhustru. Det oaktadt war det honom ganska önskwärdt, då en friare infann fig hos flickan. Detta mar en inspektor hos herr Lindedorf, fom hade öfmerz inseendet öfwer bruket, en duglig och hederlig ung man, som wäl insåg Marias wärde och för hwilken herr Lindedorf lade fig ut hos Maria. Den arma flickan hade hårda strider att bestå, ty man intalade henne från alla sidor att ej gifwa den hederlige mannen,