Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1865, sida 2

Fabrikören och Hushällerskan. (Forts. fr. N:o 35.) Om aftonen den åttonde dagen höll en wagn utanför Möllerska huset. En herre, twå damer och twå barn steao ur. Herr och fru Möller mottogo dem med owanlig hjertlighet. Alla begäfwo sig till stora salongen i första wåningen. Men Henrik war, när te främmande ankommo, i en af fabrikslokalerna. Gamle Möller lät falla honom. Då han trädde in i rummet, sutto alla omkring det stora, runda bordet, de twå damerna ännu i fina hattar. — Min fon, Henrik, fade den gamle, presenterande honom. Henrik helsade. Hans blick for fom hastigast öfmer ben ynare af de båda damerna. Han såg en wacker ansiatscval, blondt hår, ädla drag och under: sköna ögon. — Tyder du inte, Henrik, fare herr Möller, att mamsell bar stor lithet med en af wåra bekanta? Henrik fåg nu uppmärtsammare på den unga damen. Han kunde nu fe henne tydligare än förut, då bon nu wände ansigtet mot fönstret. Ett häftigt stygn for honom genom hjertat, en swindel grep honom och han måste hålla sig fast i stolen famför honom, för att ej falla omkull. Jo min far, wille han säga, men orden dogo på hans läppar; han kände sig illamående oc) måste sätta fig. Alla sprungo upp ifrån stolarne för att bistå honom. Moedren styndaxe efter ett gias watten. — HKenrikl ljöd plötsligt en mild röst tätt bred