Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1865, sida 2

Jag wet hwad du will säga, afbröt den gamle honom; jag har redan lofwat dig att ej anwända något twång mot vig och jag ffall hålla mitt löfte. Allt hwad jag begär är att du bemöter flifan, fom är en engel, wänligt och att du begagnar den korta tiden, fom hon tillbringar i wårt hus, att lära känna henne. Hon är en af de få warelser fom winna, ju närmare man lär känna dem. Behagar hon dig ej, nå, i Guds namn, så är jag en förhoppning fattigare och det blifwer wid det gamla. Ar du nöjd dermed, Henril? oo Sa, min far, fade denne och lade fin Hand i fadrens framräckta. De följande åtta dagarne war allt upp: od) nedwändt i den Möllerska familjen. Hela buset renoverades; fem af de wackraste rummen i den stora byggs naden nytapetserades och möblerades på nytt med ut föft elegans; öfwerallt hamrades och timrades och ffus rades, som om frågan wore att emottaga en furste. Fru Möller hade hwarken rast eller ro. Hela dagen gick hon trappa upp och trappa ned, ty ingen kunde göra henne till pass. Herr Möller gick saligt leende af och an och tycktes wara mycket säker på sin sak. Men Henrik war bedröfwad; han såg förberedelserna, såg fina föräldrars glädie och wisste att allt mar för gäfwes. i (Forts.)