Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1865, sida 2

det är att han ej förr får erfara hennes wistelseort än allt är på det klara. Jag har för några dagar sedan skrifwit till Maria och sökt öfwertala henne att ej afslå den dualige karlen, fom alldeles passar för henne. Jag skulle ej hafwa gjort det, om jag ej, efter de underrättelser jag inhemtat, wore öfwertygad att hon ej kunde göra ett bättre wal. Omktring twå månader efter detta samtal emellan det Möllerska paret gjorde herr Möller en flera meckors refa affärsresa fom han fade. Han återkom wid utomordentligt godt lynne. — Nu har jag funnit en hustru för Henrit, fade han till fabrikörskan, då han blifwit ensam med henue, en hustru, säger jag, som wi ej kunna önska oss någon bättre. Då herr Möller så talade, anistrade hans grå ögon sällsamt under de buskiga ögonbrynen. Hans hustru wille naturligtwis weta närmare om saken. Men fabrikören wille ännu ej meddela något derom. Å j Å ; I I å I I Andra dagen efter frukosten tog herr Möller fin son under armen och förde honom till sitt arbetsrum. — Hör, Henrit, fade han, jag har på min sista resa lärt känna en flicka, fom skulle blifwa en präktig hustru åt dig. Ett otroget leende gled öfwer den unge mannens ansigte. Den gamle låtsade om ingenting. — En sådan sonhustru sknlle göra mig lyckig. Jag har inbjudit henne, jemte hennes föräldrar, på besök. De komma inom åtta dagar. Om hon behagar dig och du henne, få fira wi förlofningen på min födelsedag den 16:de. Jag börjar åldras, Henrik; hwem wet huru länge jag får lefwa; jag önskar före min död se en bra hustru wid din sida. Henrik wille falla honom i talet. 2 I111525II wwWWWAAA MMMM