föreskriswit att de exemplar, som skola expedieras till lappmarken och westra orterna, borde wara å postkontoret inlemnade senast kl. 6 om Thorsdagsaftnarne, ehuru brefinlemningstiden ide går tillända förr än kl. 7 e. m. Utlåtandet innefattas uti en till kaptenen Hjärne aflåten skrifwelse, hwaraf slutet har följande lydelse: ÖGeneralpoststyrelsen, fom sålunda icke kan annat än finna de af postinspektoren widtagna åtgöranden obe höriga, liksom styrelsen anser ret i pot: inspektorens förklaring framställda för: swaret för desamma icke förtjena någet afseende; funnit skäligt att allwarligen erinra samt förständiga postinspektoren om ett bättre iakttagande för framtiden af postförwaltares skyldigheter i fråga om tidningars expedition och tillhanda hållande åt allmänheten; och förwäntar styrelsen att postinspektoren skall, utan widare erinran, till wederbörande Återställa det särskilta arfwode för tidnings utsändande, hwilket i förklaringen poft: inspektoren uppgifwit sig hafwa af några få prenumeranter uppburit. — geformmötet i Jönköping bewiftadeg af 200 personer, hwaribland omkring 10 adelsmän och 2 prester. Alla deltogo i gillandet af representationsförslaget. — J Hurikswallsposten läfes: Den 7:de sistlidne Mars slog en örn ned på en katt, tillhörig bonden Erik Ersson i Högen, Bergsjö socken, som i detsamma ankom och bortskrämde örnen. CritfEr8fon gick derefter hem, tog en trampsax och lade ut ven med den påföljd, att örnen fort derefter ånyo slog ned på den såsom lockbete ditlagda döda katten. Örnen fastnade då med ena klon i saxen men flög bort med den till Harmånger, oms kring en mils wäg, der han anträffades, hängande på gärdesgården, af bonden Berglin från Rösta som i detsamma kom körande och ihjälslog den stora fågeln. Örnen är nu uppstoppad och finnes på härwarande skelas museum. — Från Åbo i Finland skrifwes: MNödven i de tre norra länen hotar att wäxa till en förfärande utsträckning. Under de föregående åren har man ännu lefwat på de erhållna understöden och lånen, men nu skola lånen återbetalas och tusental af den besutna allmogen fär gå från gård och garund. J anseende till den starka nederbörden har man förlivet år ide kunnat werlställa Höftfådven, icke inberga grödan. Födoämnen för menniskor och husdjur tryta, men bränwinsfloden är ymnig. Emellan Jas kobstad och Christinestad hade vet hört till undantagen att få en skjutskarl få pass nykter, att han kunde berga sig sjelf och ide falla från kusksätet. Wahlbeckska målet.