Norrländska Korrespondenten – 26 april 1865, sida 2

Hon gjorde den erfarenheten att läsandet blir lättare, ju mer man läser. Också war hon efter ett år, fom hon tillbringat i Lindedorfska familjen, knappast igen känlig. OM ide blott till sitt inre hade hon föräns drat fig; äfwen med hennes yttre menniska hade en förwandling föregått. Hon haxde blifwit större och fått en säkrare hållning; hennes rörelser, som förut hade något hårdt och kantigt, blefwo, utan att hon sjelf wisste derom, rundade och behagligare, hennes ögon woro djupare och uttrycksfullare, hennes röst mjukare och mer melodisk. Så sannt är det att äkta bildning som består i något annat än att kunna niga och säga komplimanger, att spela piano och uttrycka fig bjelps ligt på ett par fremmande språk, genomtränger hela menniskan och förlänar hennes yttre omhölje en farat teristisk prägel. (Forts.)