Norrländska Korrespondenten – 15 april 1865, sida 3

Ett nytt sätt att draga nytta of Owitmossa för odling af potatis meddelades nyligen i Landtbruksakademien, efter den erfarenhet fom härom wunnits i Werm: land under tre års der fortsatta försök. ÅA sandgångarne i en trädgård hade utr lagts hwitmossa till en tums tjocklek, ofwanpå detta hwitmosslager sättpotatis som täckts med ett 4 till 5 tum tjockt lager hwitmossa, hwarefter granris lagts ofwanpå hwarje rad för att hindra mos: san blåsa bort. De sålunda i hit: mossa utsatta potäterna hade wattnas en gång, straxt efter sättningen, så att hwitmossan derwid blifwit genomfuktad, men ej fått någon widare skötsel. På detta sätt hade erhållits utmärkt wackra, rena och friska potäter, hwilka äfwen warit helt lätta att skörda, då de fria från jord legat i hwitmossan, ungefärligen fom äggen i ett hönsräde. Det är klart, att potäterna med fina rötter härwid nedgått i den under mossan war rande fanden och hemtat en del näring från denna, men de hade derjemte, får som mid försöken wisat sig, utsändt en stor mängd smårötter, som ur mossan upphemtat hwad densamma för dem inz nehållit nyttigt till näring, hwartill fommer att mossan genom upptagande af fuktighet ur luften befordrat potäternas wäxt, samt bidragit sålunda på dubbelt sätt till deras fortkomst och utbildning. Hade mossan förut blifwit indränkt med urin, få skulle hon werkat ännu förmån: ligare. Försök synas widare i denna wäg böra anställas för att utröna, hus ruwida och i hwad mån detta odlinggsätt — med eller utan ändringar — äfs wen med fördel fan anwändas å manlig åkerjord, och fom sådana försök ej böra medföra några synnerliga kostnader, tweka wi ej att uppmana till deras utförande i smått, för att winna wisshet om denna sak, fom skulle funna blifwa af stor be: tydelse för framtiden.