Norrländska Korrespondenten – 15 april 1865, sida 3

taga maten ur mun för att hjelpa sin medmenniska. Han är ingenstädes bosatt; beständigt är han på färd i trakten och längre än några weckor i fender uppe håller han fig på inget ställe. Hwar hand egentliga hemwist är, wet ingen och han har hwarlen hustru eller barn eller anförwandter. Hans behof äro mycket enkla. Sommar och winter bär han samma grofwa rock; spirituösa drycker förtär han ej, icke en gångöl, och sitt nattläger wäljer han i lador på hö eller halm. Med ett ord, han är i många fall att jemföra med den af ålderdomens wise, som kallade sig Diogenes. Maria hade afhört denna skildring med stor upp: märksamhet och skulle hafwa önskat att höra ännu mer, om ej klockarens hustru påmint om att det war tid på att gå till sänas. Maria önskade derföre sitt wänliga wärdfolk god natt och begaf fia, åtföljd af fin wärdinna, till den åt henne iordningställda kammaren, der hon snart i sömnen, som energiskt kräfde ut sin rätt, bragte sitt genom få många sinnesrörelser uttröttade hjerta till ro. Sjunde kapitlet. Redan på tredje dagen efter sin afresa återkom herr Kleman. — Allt godt och wäl, jungfru! ropade han till Maria, få snart Han fit syn på henne. Ni fit tjensten och skall tillträda den ju förr desto heldre. Herr och fru Lindedorf, äfwensom barnen, för hwilka jag måste berätta om er, gladde fig åt er ankomst. Om ni få tyder lämpligt, så begifwa wi oss tidigt i morgon på wäg, ty jag skall beledsaga er. Maria, fom ej hade någon orfak attfördröja tillträdet till tjensten, war ense om att afresa följande dar gen. J daggryningen anträdde de också resan, åtföljda