Norrländska Korrespondenten – 15 april 1865, sida 2

Fabrikören och Hushallerskan. (Forts. fr. N:o 29.) Maria meddelade honom att bon wille uppsöka fin morbror, skomakaren i LET, hos hwilken hon hoppades att få stanna få längs, tills det lyckades henne att få en anständig tjenst i ett anstädiat hus. På frågan hwas slaas tjenst fom wore henne tärast swarade hon, att hon i herr Möllers hus beklädt en plats fom hushållerska, men att hon helst wille Eli anförtredd tillsynen af barn, emedan hon hyste en synnerlig kärlek för barn. — Det pasfar förträffligt, swarade den gamle mannen efter en fort besinning. Jag känuer en brufgpatron i Dalarne, egare af ett jernbrut straxt på grän: jen nära Westmanland, endast några mil från LEE, fom jag met behöfwer en perfou att fe efter hang barn. Det wore en god plats för er, ty både herrn och frun äro förträffliga menniskor. Jag är just på wäg åt vet hållet och will, om ni få tycker, tala med honom; han fäster något afseende wid mina ord. Maria antog erbjudandet med stor glädje och det blef beslutadt att han inom få dagar, på fin återwäg från brukspatron Lindedorf, skulle lemna henne un derrättelse om utgången. Under samtalets widare ö förlopp meddelade den gamle att han hette Kleman, men i hela trakten wore känd under tillnamnet tfonftmakaren. Detta tillnamn hade man gifwit honom, emedan han sitt lif företagit och bedrifwit hwarjehanda och förwärfwat sig insigt och färdighet i många praktiska saker. Han mar en forts wandrande mefanikus, fom på ett ställe lagade en obruklig kaffeqwarn,