Norrländska Korrespondenten – 15 april 1865, sida 2

henne till hennes morbrors hus; skulle hon ej der finna allt, så som hon hoppades, så skulle han föra henne till klockaren i staden, som han kände, och hwars hustru, en hederlig qwinna, säkert skulle låna henne hus för några dagar. Då de hunno fram till den lilla staden, hade de flesta af dess innewånare redan gått till sängs. GCEndast här och der skimrade ett matt ljus. Genast i det första huset, der ljus lyste, klappade de på och frågade efter Marias morbror, skomakaren. Han är redan flyttad härifrån för år och dag fedan till Stocholm, blef swaret. Den stackars Marias farhågor hade således ej warit utan grund och hon prifade fig nu dubbelt lydlig att icke wara ensam. Hwad skulle hon kunnat för retaga sig utan den gode Kleman. Denne lemnade henne ingen tid till några sorgsna betraktelser, utan förde henne utan dröjsmål till klockaren, fom deträffade, såwäl, fom hang hustru, ännu uppe. Få ord woro tillräckliga att göra det goda, gamla paret bekant med sakernas ställning. Ehuru för ingen der rifa, förklarade de fig dot med ohyckladt deltagande och hjertlighet benägna att behålla Maria Hos fig få länge, tills på annat sätt kunde sörjas för henne. Klockarens hustru mille genast gå och iordningställa gästrummet i öfra wåningen, men hennes man gjorde henne uppmärksam på, att hennes gäster, fom gått en längre wäg, kunde wara hungriga och att hon fåledes först skulle sörja för magen. Den goda qwinnan trip pade fin wäg och snart stod färskt smör, en skål mjölk och nybakadt bröd på bordet. En skälm, sade hon, i det hon inbjöd gästerna att taga för sig, den som ger mer än han har. J den åldern, i hwilken Maria befann sig, äro