Norrländska Korrespondenten – 15 april 1865, sida 2

på ett annat ställe ett skadadt tornur, på det tredje en spisel, som rökte in, o. s. w. Han hade sedan åratal sina bestämda kunder i städerna och byarne på många mils omkrets, hos hwilka han en eller ett par gånger om året helsade på, för att höra efter om någonting fanns för honom att göra. Så hade han för åtta dar gar sedan kommit till hr Lindedorf, fom sedan tio år tillbaka warit en ibland hans kunder. Han hade i hans hus uppsatt storstenshattar till förhindrande af rök i köket och skulle nu i förbigående åter titta in till honom, för att se efter om hattarne ordentligt gjorde sin tjenst. Under dessa samtal hade natten fullkomligt bru: tit in. Maria tackade i tysthet att hafwa funnit en så wänlig följeslagare och beskyddare, ty trakten hade nu blifwit ett fullkomligt bergland. Wägen gick ge: nom en klyftartad dalfördjupning, på hwars båda fir der dels nakna klippor, dels branta furuklädda Höj: der reste sig. Hade Maria warit twungen att ensam så sent på dagen passera denna trakt, så hade hon förgåtts af ångest. Ändtligen öppnade sig dalen utåt ett öppet ställe och på afstånd wid kanten af den mörka furuskogen wisade sig ljusen från en bebodd ort. Det war, fom hennes följeslagare fade, den lilla staden LET, ver hennes morbror skulle bo. Besynnerligt! Så högt som Maria borde hafwa glädt fig åt att hinna målet för fin resa, få bemäktigade fig dock en oändlig fruktan hennes hjerta. De farhågor, som redan under loppet af aftonen ängslat henne, återwände nu med förnyad styrka. Hon kunde ej afhålla sig ifrån att gifwa sina farhågor ord till sin följeslagare. Han sökte wäl att lugna henne, men medgaf möjligheten att hennes farhågor kunde förwertkligas. För den händelsen erbjöd han fig att följa