— En barnamörderska från Urshults socken i trakten af Karlshamn häktades nyligen. Jnnan hon bekände sitt brott, lärer kronobetjeningen hafwa anställt för: hör med mer än — 60 pigor, såsom misstänkta för att i löndom ha födt barn och möjligen bragt det om lifwet. Snyag moral på den orten, der läferiet är i stort florerande. — Domkapitlet i Kalmar har med anledning af prestbristen erhållit K. e:ts tillstånd att under wissa föreskrifna mwilfor få aflysa gudstjensterna i den ena kyrkan inom mindre pastorater, fom be stå af flera församlingar. — Tunnbindaren Carlsson har i Stockholm anlagt en mekanisk werkstad för tillwerkning af träkärl, den första i sitt flag i Swerge. En basningsanstalt och en byrningsinrättning äro äfwen anlagda, till stor fördel för hrr bryggare och winhandlare. Anläggningskostnaden har uppgått till 50,000 rdr. — Er korresp. från Bletingetrakten skrifwer till Barometern: Att läseriet äfwen fan medföra nyttiga följder, fYnes af följande fanninggenliga tilldragelse: Drängen Jonas Olsson tjenade för cirta 20 år tillbaka i Kristianopels köping, och som husbondefolket war af ett gudfruktigt sinnelag, så werkade det äfwen på drängen, så att han uppförde sig på oklanderligt sätt, med den påföljd att han några år derefter fick emottaga ett torpställe, tillhörigt bonden Peter Olsson i Bröms af Kristianopels socken. Detta torpställe är beläget i en ffog8trakt på öfwer en half mils afstånd ifrån Peter Olssons bostad, och här tyckte fia torparen Jonas Olsson hafwa fria händer att funna hushålla med bondens skog efter eget behag, och han förfummade ide heller att till fin fördel år ifrån år hugga wirke och skogseffekter af hwarjehanda flag, fom federmera förfåldes i Kristianopels köping, få att han slutligen blifwit en bärgad och nåpore lunda förmögen karl. Emellertid har han nu blifwit hwad man kallar andligt sinnad. Hans samwete har waknat och han insåg sig icke hafwa handlat rätt med fin bondes skog, hwilket ledde till det resultat, att en wacker dag i sistlidne Februari månad, då P. Olsson anlände till skogen, torparen J. Olsson fom honom till mötes och bjöd honom fina beage dragoxar — ett par stora och wackra kreatur — samt penningar dessutom, får fom ersättninga för de skogseffekter han ifrån P. Olsson på orätt sätt hade sig tillegnat. (Anmärkas bör, att P. ODI8fon ide ansett I. Olsson wara den fyldige, utan misstänkt helt andra personer, hwadan den förstnämnde gått fri från allt åtal). P. Olsson wisste icke till en början hwad han skulle swara på en få dan framställning, men yttrade flutligen, att om han wille gifwa honom den ena oxen, om han ansåg sig hafwa skäl dertill, så skulle han dermed wara alldeles nöjd, men då skulle han sjelf komma till P. Olsson med densamma. Morgonen derpå inställde torparen sig ganska riktigt