tillsamman fina buskiga ögonbryn, inte få hett. Hwad du inbillar dig will jag säga dig med några torra ord: du inbillar dig att min son skall gifta sig med dig; du har nog lust att blifwa den rike Möllers sonhustru; har jag rätt eller inte? — Hittills, swarade Maria, har jag i sanning ej tänkt det ringaste på giftermål, men när jag en gång kommer att tänka derpå, så är det sannolikt ej den rike Möllers fon, fom jag tänker på, tt) jag för: står mig ej på att spekulera. — Desto bättre, swarade herr Möller, då flall du också få mycket lättare funna flå Hela fafeu ur hågen, ty jag säger dig att få länge fom Henrik står under mitt faderliga wälde, fån j aldrig mitt fam tycke. Åttenskapet är en allwarsam sak, ty deraf betor ingenting mindre än en menniffa8 hela Iefnadslycka. J alla andra afseenden låter ett dumt streck åter godtgöra fig, men knappast här. Ett olika äftenskap är alltid ett dumt streck för båda parterna. Så länge kärleken warar, går ingen nöd på. Men den warar inte ewigt, och när den upphör, hwad då? Då fommer den babyloniffa förbistringen. Mannen förstår ej hustrun, hustrun ej mannen mer; hwad fom gör den ene glädje, förekommer den andre narraktigt; den ene söker allt nöje till höger, den andre till wenster; få skilja fig wägarne; man blir frem: mande för hwarandra, man blir wederwärdig den ene för den andre; få komma ömsesidiga förebråelser och anklagelser och ett olyckligt äktenskap står det fixt och färdigt. Derföre will jag bewara min son, mitt enda barn. Derför har jag låtit falla dig. Duärenförståndig flicka, du skall begripa hwad jag säger dig. Jag finner ingenting anstötligt i din fattigdom — min fon är rik tillräckligt för att ej behöfwa söka för