Norrländska Korrespondenten – 1 april 1865, sida 2

i stadens slöjdstola erhållit en god teoretist förbildning. Twå år hade han warit på resor för att lära känna de betydligaste machinfabriker i Frankrike, England, Amerika oc Belgien. För omkring ett halft år fedan hade han återkommit från fin werldsresa. Det hade warit en fest i Möllerska huset. Hur klappade ej hjertat i föräldrarnes bröst, då de slöto den friske, traftfulle unge mannen efter en få lång frånwaro åter i fina armar. Den blomstrande ansigtsfärgen, det eldiga ögat och ett wisst outsägligt något fade det forskande modersögat att hennes Henrik återkom lika få oförderfwad fom han rest. Med hwilken stolthet såg hon icke upp till den högwexte ynglingen, som på de twå åren wuxit icke så obetydligt. Och hur klädde ej det krusiga, bruna skägget honom, som han förde med sig hem, och hwaraf wid hans afresa ej fanns det första fjunet. Men äfwen i sitt beteende hade Henrik fördelat tigt förändrat sig. Den förra, nästan flickaktiga ftyagheten och blygheten hade lemnat rum för en manlig säkerhet, fom vod ej hade något pockande eller ans språksfullt. Det undgick fadren lika så litet som modren hur fördelaktigt hans son utwecklat sig, men han förstod att lägga band på utbrottet af sitt hjertas glädje. För den, fom nogare kände den gamle, måfte den möda han gjorde fig att dölja fina känslor af tillfredsftällelse bakom den faderliga wärdighetens allwar hafwa förekommit något komist. Den gamle hade också orsak att wara nöjd, ty han fann, då han kånde sonen på tand, att denne rest med ide mindre nytta för sitt fack, än för menniskokännedom och werldsbildning. Den unge mannens portfölj war full med teckningar och notiser rörande nya uppfinningar och förbättringar i