Norrländska Korrespondenten – 1 april 1865, sida 2

Fabrikören och Hushällerskan. (Forts. fr. N:o 25.) Fru Möller plockade förlägen på sitt förkläde. Jag wet inte hwad du menar, swarade hon skygg. Herr Möller lät emellertid ej wilseleda fig. Gör dig inget beswär med att föreställa dig, fade han; du wet rätt wäl hwar jag will hän och är en alltför ärlig fjäl att förstå dig på att ljuga. Ut således med saken. Hur är det med kärlekspjollret och hwad skall blifwa derutaf? Den goda fru Möller såg wäl att ett widare netande ej skulle tjena till någonting, twärtom förwärra saken. Andra kapitlet. För att göra den nyss skildrade scenen emellan det Möllerska äkta paret begriplig, måste mi göra läs saren bekant med twå nya personer. Aj fem barn, fom fru Möller skänkt fin man, hade endast ett, den äldste sonen Henrik, fått blifwa wid lif, en frist, öppenhjertig, nu tjngotreärig ung man. Jngen lär misstro oss, då wi säga att han war modrens afgud. Fadren hade hållit honom hårdt och strängt, icke af brist på hjerta, utan af grundsats, ty bakom den gamles råa wäsende dolde sig en så warm kärlek till sonen, som den någonsin funnits i en öm faders bröst. Den unge mannen skulle, sådan war fadrens önskan, blifwa en dugtig machinbyggare, på det han i sin tid måtte kunna öfwertaga ledningen af fabriten. Henrik hade lust för ingeniörsfacket och hade