Norrländska Korrespondenten – 1 april 1865, sida 2

machinfabrikationen, som han förstod att förträffligt muntligt förklara för den uppmärksamt lyssnande fas dren och hwaraf mycket genast gjordes praktiskt ans wändbart för fabriken. Så skarpsynta emellertid föräldraparets ögon woro för de fördelaktiga förändringarne hos sonen, fanns bet dock twå andra ögon i huset, fom sågo lita skarpt. Dessa båda ögon tillhörde Maria, en flicka, fom bes klädde i hushållningen den anspråkslösa platsen af hushållerska. Hon war dotter af en machinarbetare, som några år före den tid, då wår berättelse börjar, blifwit af egen oförsigtighet dragen ini ångmachinshjulet och jemmerligen omkommit. Maria, hwilken redan fom ferårigt barn förlorat fin mor, blef genom fas drens död wärnlös. Hon war då 14 år gammal. Herr Möller, en fann fader för fina arbetare, tog den sedesamma flickan i sitt hus. Det warade ej länge förrän Maria genom sin flit, sin anspråkslöshet och sitt glädtiga sinne wunnit allas hjertan i huset till den grad för sig, att herr Möller och hans fru snarare öehandlade henne fom barn i huset, än fom fremling. Kan man wäl förwånas öfwer att Henrik ej war stoltare än sina föräldrar, utan älskade och wärderade ben glada flickan fom en syster, att han gerna ffäms tade med henne oc hade fin lust i hennes glädje. Emellertid war umgänget emellan de båda unga pers sonerna af få ostyldig beskaffenhet, att de ej förr märkt hwad de woro för hwarandra, än när Henrik anträdde fin resa. Den unge mannen kände dock skiljsmessan mindre tung än Maria, ty resans förströelser lemnade honom knappt tid att sysselsätta sig med weka känslor och göra sig reda för dem. Men Maria, med en djupare känsla oh lefwande fort i den gamla flena