Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1865, sida 2

dåligt och krediten anwändes derwid så långt den räckte. Klagoljud hördes ut efter alla raderna, såwäl de af stånd, fom de af bord och skrindor. Från de fasta platserna, butikerna, lät det lika illa, och att de fem kramhandlarne, fom infunnit fig, icke rosade marknaden, derom fan man wäl wara temligen wiss. Den för sina utmärkt moderata priser så att säga som en celebritet ansedde hr Kindström saknades å marknaden, till mycken sorg för dem, som wilja wara propert klädda för rampris. Hr K. har, troligen som en följd af de låga priserna, nedlagt Mercurii spira, d. w. s. ftoppat eller flagit wantarna i diffen — nu för tiden ingen owanlighet. Eljest saknades ingen, men mången syntes öfwerflödig, d. w. s. ha gjort resan hit utan ringaste nytta hwarken för sig sjelf eller för andra. Desse hördes också bedyra, att denna stulle wara sista gången. Jntet yrke torde haft så många representanter på denna marknad fom sockerbagarnes. Konfetktyrer af mer eller mindre aptitlig beskaffenhet — en del kunde wertligen bringa en att nysa få starkt påminte den om snus — förekommo i alla mäders strek, i stånd och på bord, såwäl af Orns sköldswiks fom af Sollefteå på sitt sätt utmärkte sockerbagare. J öfrigt fan man säga att yrkena i allmänhet woro representerade fullt ut tillräckligt i denna pen ningfattiga tid, och alla woro wäl försedda med tillwerkningar från egna eller andras fabriker eller werkstäder. Helsingar med lin och wäfnader samt dalkarlar med slipstenar m. m. förefunnos som wanligt. Någonting owanligt att se, war den icke obetydliga tillförsel af spanmål och mjöl, som denna marknad företedde, och detta efter ett swagår! Nå nå, dessa waror woro ock, till största delen, hitförda föder ifrån, och handeln dermed gick temligen trögt; på tid såldes dock icke så ringa qwantiteter. Af landtmannaprodukter war eljest såsom wanligt tillförseln ringa och priserna höga. Smör gälde 10 rdr och ost 5 a 6 vor, renkött 5 rdr, fågel med högst ringa tillgång 62 öre efter hjerpräkning och 25 öre för snöripa; för hwitt wadmal begärdes 75 öre oc för grått d:o 87 öre; hö såldes till 37 a 41 öre; Norges fill gälde 27 a 28 rdr och torr fisk, 2 ror a 2: 50; salt såldes till 14 dq 15 rdr; lin gälde 9 rdr a 9: 50. Att de träwaror, fom i ofynlig måtto förekommo i handeln, också gälde någonting, bör icke betwiflas, ehuru priserna antagligen nedgått icke så litet. Köpare till sådana waror saknades icke, som det syntes, men de lära haft litet eller intet i pungen: de hade det klent ställt i den mwägen sades det. Marknadsroligheterna eller kanske rättare oroligheterna — panoramorna, dansnöjena och restaurationerna — besöktes som wanligt särdeles flitigt och någon penningbrist kunde derwid näppeligen skönjas. Hästbyteri öfwades efter wanligheten, hwarwid den ene sökte ber praga den andra efter bästa förmåga. Äfwen sådana spekulanter, som ha lust till sin nästas egendom, opererade på