sonsonen kunde hon ej tillåta att ligga på hennes dyrbara soffa. 1857 sattes gossen, efter att dittills ha gått i UNgrenska skolan, uti elementarftelan och genomgick Frisks handelsinstitut, hwaref ter han fom på fontor hos grofhandeldbolaget Ulfhjelm och Arofeniug, från hwilken plats han skiljdes för förffing: ring af uppburna penningar. Han läste derefter privat och for i Dec. 1860 till Upsala för att taga studentexamen, hwilket efter ett par misslyckade försök skedde 1861. Cronhjelm beftöt nu att ingå på ten militära banan. Tillfrågad om han härs till blifwit rådd af någon af fina flägr tingar, swarade han, att dessa aldrig brytt sig om honom och att de blott en gång wändt sig till honom, nemligen då han såsom myndig anmodades att när wara wid delningen af Flosta fideikomiss samt att underskrifwa fiveifomifhandlins garna. Han blef då 1862 antagen får fom fourir wid Helsinge regemente och började passera graderna. Härunder rå: fade han i en mängd dåliga sällskaper, förde ett utswäfwande lefnadssätt, ingick borgensförbindelser och blef slutligen bys fatt för dessa och egna skulder. Från bysättningshäktet utlöstes han af mor: modren och det blef beslutadt, att Cronhjelm skulle öfwergifwa den militära ba nan och resa till Upsala för att taga fas meralexamen. Han reste också dit på senhösten 1862 men fordringsegare satte äfwen der efter honom och han återkom hit nära påsken 1863. Ånnu en gång beslöt han dock att pröfwa den militära banan och fick anställning såsom fourir på Nerikes regemente, gjorde refrytmöten och passerade graderna, men differes rades i korporalskolan, såsom han trodde på grund deraf, att till wederbörande chefs kunskap kommit att han hade dåliga affärer och warit bysatt. Han begärde derför afffed 1863 och gick sedan fyfglor lös ända till dess han i Mars 1864, fort efter det danska kriget utbrutit, for till Danmark, ver han fit anställning wid 5:te infanteriregementet, deltog i ett par förpostfältningar, bland andra den stora blodiga striden på påskdagen, och blef den 13 April tillfångatagen och förd till Spandau, hwarifrån han frigafs i början af Augusti och fom til Köpenhamn. Derifrån skref han till mormor dren om penningar och hon sände honom 110 rdr samt begärde att han skulle komma hem, men ban for i ftället till Hambura, för att derifrån begifwa fig till Amerita oh söka inträde i nordftatsarmen. Härifrån afråddes han dod och då penningarne woro slut, fick han 10 —15 thaler af generalkonsuln för att resa till Stockholm, dit han också kom i slutet af Sept. förra året. Utan sysselsättning började Cronhjelm nu ett riktigt dagdrifwarelif, besökande dagarne igenom cafcer, biljarder och fäls lare, sökande alla tillfällen att skaffa fia starka drycker, lånande penningar till hö ger och wenster, utan att tänka på att göra något nyttigt. Fru Karth förebråd: de honom tidt och ofta hans lättjefulle