Jag tyder att jag känner igen Honom. Han fer ut fom en Stjernftråle. RWors, fer du Selma, hwilka han har med fig? Sjelfwa wår Hanna, och Hennes bleka fästman, med aullbågsglasögonen, de äro således åter försonade. Det är godt tecken på vitt bröllop! S der kommer han! fade Selma i fin ordning, ide utan stolthet, då hon såg Bågenflykt komma på den präktiga fmarta hingsten, med i folen blixtrande guldepåletter, åtföljd af fyra kavalleriofficerare i granna uniformer på dansande springare. Der, tillade Selma har han ju officerare i uniform till sällskap och wittnen att han är hederlig karl. Hwad ha de nu att fäga? eMöjliadtwis att han fielfdide får bära fitt re gementes uniform, inföll Clara, men ångrade genaft i fina ovd och tillade, men hang adelsuniform är mera lysande än deras. Efter några ögonblick inträdde Hanna, klädd fom brudtärna, och skyndade att omfamna Selma. vMin fästman och jag äro försonade; han uppe sökte mig i Stocholm, och jag förklarade mig öfwer hans alla misstankar, till hang belåtenhet. Säker på din wänskap har jag tagit Honom med på ditt bröllop. SHan är hjertligen wälkommen, men du fjelf als dramest. Du dröjde få länge, att jag blef orolig. Fag har haft den djerfheten att föra hit ännu en gäst, allas mår riddare midsommarnatten, men med större rättighet än min egen fästman, ty han är din kusin, det är baron Gabriel! Gabriel! utbrast Selma rörd, min barndomswän, fom jag ej fett på tio år; han har uppfostrats i Parid. (Forts.)