Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1865, sida 2

förut i mina gömmor för mig till döddagar, och skall lemna efter mig ide få obetydligt åt min dotter. Men ett will jag; i natt, när min gullgosse kommer hem med fin brud och den granna brudskaran, då will jag taga emot er, få att jag får wara i moders ställe för min rara gullgosse. Fa, jag har ämnat bedja dig derom, min gamla amma. YJa, fade gumman, jag skall ställa allt i ord: ning till def j kommen, ljus skola brinna öfwer allt i alla fönster, allt skall synas strålande och ståtligt. Ru återstår mig en fak, fade Bågenflykt, gick till fin chiffonnier drog upp den ena lådan efter den andra, tog fram en mängd fmå biljetter, hårlockar, flingor, fidenbandrofetter och dylika småsaker, fom tillhört fordna föremål för hans sliftande böjelser. Han samlade allt i en stor hög, lade det i kakelugnen och sökte efter sina elddon, men fick icke genast reda på några. Jag förftår, fade Sara, min gullgosfe mill bränna upp det der skräpet från fordna dagar. Ja, jag will bränna upp alla minnen af det förflutna, ad, att jag kunde bränna upp det förflutna sjelft! Ack, att jag wore en ung, obefläckad yngling, wärdia den ädla Selma! Wet du Sara, vet war af beräkning jag sökte winna henne, men undertiden har jag lärt fänna henne, och hon är tufen gånger mera wärd, än all rikedom. Hon har omwändt mig från dårskapen till wishet, hon är en Guds engel för mig. Jag har först af henne fått lära hwad werklig fär lek är, och hwad fom är älskwärdt. Ja, jag älskar henne, och jag blyges för det föraktliga sätt, hwarpå jag gått tillwäga för att winna henne; jag har många gånger under dessa månader warit färdig att yppa