olycka, störtar gossen utför trappan, och några sekunder derefter är han ute på sgatan. Han springer, obekymrad om storm och hällregn; wattnet forsar i breda strömmar på gatan, han märker det ej, han skyndar med ilande fart framåt; han hwarken ser eller hör något omkring fig, Äblicken är endast stadigt fästad mot ett mål, den röda lyktan, som lyser längst bort wid gatans sista hörn, den stora I röda lyktan, fom hänger till ffylt utan: för krogen, der fadren brufar tillbringa fina aftnar. Mannen på trogen. Ett annat skådespel möter nu wåra blickar. J stället för windskammarens hemska tystnad hör man här fång, Ala: fens klirrande klang, blandadt med råa skrattsalfwor. Omkring ett af borden fitta fer dryckesbröder belysta af vet fan: tastiska skenet från en brinnande bruleau af rumpunsch. Midt för bålen sitter den, fom tycks föra ordet i laget. Denne, nu en af: sigkommen, eländig rumlare, mar fordom en wälmående handlande, fom då fon: tanterna började tryta, förflyttade fig från winkällaren till trogen. Lasten har djupt intryckt fin prägel på hans mans ställda drag, och med cigarren i den ena handen och glaset i den andra är han just i farten med att sjunga en af dessa simpla dryckeswisor, fom blott förmå att anslå och roa en rå natur. Studera dessa drinkares ansigten; huru har ej lasten på dem tecknat historien om brott och uselhet! Till wenster om f. d. handz landen sitter en grändernas Alcibiades, fom öörjat fin bana fom fäktmästare, fortsatt fom procentare och emellanåt som kringstrykande komediant; men alltid troget följt den principen att det wore klokast att föra ett lustigt lif på andras bekostnad. Bredwid honom fed en ans nan drinkare roande fia med att låta rökhwirflar från fin lerpipa stiga i hör den. Denne Bachi broder har twenne gånger gjort cession och nu tröstar han fig på ett, i hans tycke, filosofistt sätt öfwer att hafwa bragt elände och nöd få wäl öfwer fin egen familj, fom för: luster och befymmer inom andras. På andra sidan af bordet sitter äfwen en annan rökare, hwilken alltsedan han förs deg till denna werlden haft en oöfmerwinnelig luft för nöjen, sysslolöshet och ett makligt lif. Så länge hang gamla moder lefde, arbetare hon för honom, och de penningar hon genom ihärdigt arbete sammanskrapade och gaf honom, förslösade han genast på låga nöjen, spel och dryckesgillen. Han fick sedan en hustru, som födde honom med sir flit, och, sedan hennes död sträfwar nu hans dotter, dagar och nätter, i en usel minds: kammare, med sömnader, för att lifnära en fader, hwilken fördrifwer dagen i lättja och dryckenskap. Ånnu en annan sitter wid bordet, och denna förmår nap: past mer att lyfta glasset till munnen. Den stackars moterlöse gossen hade ändtligen hunnit fram till krogen: han fer igenom glaset på dörren den bedröf-. liga tafla wi nyss skyldrat: hang ögon: söka fadren, och slutligen finna de Ho: nom; han fer honom sittande mid ena; bordshörnet, försjunken i djup sömn, och glaset, fom han ej längre förmått hålla fast i handen, ligger sönderslaget wid hans fötter. Gossen smyger fig fatta; in i krogsalen och går fram till fadren, den han försöker att få waken. Pappa, pappa, få hör rå! Wi ha intet en bit bröd hemma och mamma; har ingenting förtärt, hwarlen i gär eller i tag. J qwäll sofwer hon få tungt, att jag riktigt är rädd! Pappa, pappa, fom för all vel hem, mamma är få sjuk, bon kanske dör! i Men fadren hör ej gossens jemmer mer än den döda modren hörde den: ban sofwer på sitt rus, och då gladt