Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1865, sida 2

bewisa det. Emellertid hoppas jag att du icke låter bonom förleda dia till ett bifall, ifall han är få oförskämd och wågar fria till dia. Men hwad war egents ligen anlednina, att du blef få förskräckt, midt under det ban talare. Du ropare till helt högt, och nedför afswimmad. Jag blef genast upprörd och förskräckt när jag i honom kände igen wålnaden, och ännu djupare greps jag af ängslan, dä han berättare om sitt lidande för min skull; men midt under det jag fatt och tärdes af somwetsqwal, fom jag att fafta en blid på hang ramswarta hår. MNÅ, än fedvan? frågade Clara ifrigt, Håret är ingenting fasligt, det är werkligen det enda wackra på farlen. AT suckade Selma, jag upptäckte deri några grå strån. Mitt förra försök en midsommarnatt, hwillet jag emtalade för er, wisade mig in att jag skulle få en gråhärig man. Allt öfwertygar mig att denne är den rätta, och jag känner i luften att han inom kort skall fria till mig. Då tan jag ide afslå. Hela werlden skall då säga: hon har walt i mäpps lingen, och stannat i ftarren! fare Clara. De må säga hwad re wilja! fare Selma fuckande, ingen fan kämpa met sitt öde. HBanna war så upptagen med fin egen obehagliga ställning till sin fästman, att hon saknade all kraft att widare bekämpa Selmas swärmerier. Redan följande dag lemnade Hanna fina wänner, och reste till Stockholm, för att söka fig plats. Bågeuflytt hade wunnit första partiet i sitt spel att blifwa af med Hanna, hwars skarpa blick genomskådat HE och hwars inflytande på Selma hindrade hans affigter.