Ännu i dag berättar han i mindre fretfar med heligt allwar denna til: bvagelje SS mwarjehanda. En officer blef af en pastor i Medel: pad bjuden till middagen. Efter dess slut git pastorn in i fin kammare för att taga en middagålur, och lemnade officeren och adjuntten i salen. Efter hwarjehanda tal i andeliga ämnen börs jade officeren att flandra ett och annat i bibeln, den adjunkten, fom fig borde, förswarade. Samtalet blef lifligt; till slut säger officeren: Hwad— kan wäl wara orimligare än detta: Om någon flår dia på ena örat, få vänd det andra till ? Avjuntten förmodade det ej wara orimligt. Offic.: Will du wisa det med gerningarne? Adjunkten: Ja, hwarpå officern gifwer honom en örfil. Adjunkten, fin föresats trogen, wänder det andra örat till och får fia äfwen, der en örfil, hwarpå adjunkten säger: Det står ock i bibeln: med samma mått, som i mår ten, skola andra mäta eder, och) dermed gifwer han krigsbussen en örfil, få att han tumlade, samt fortsätter: Jag har och läst i bibeln: Du skall gifwa ett godt mått, wäl skakadt, stoppadt och öfver: fiödande, hwarpå han börjar få stöta peppar med officern, att pastorn mat: nar, och förwånad öfwer owäsendet öpp: nar dörren och frågar hwad fom mar på färde. Den mörbultade och ffamflate officeren swarare då: Bi förklara några swårare språk i bibeln. — Obehagligt slämt. Hos en Nikkiftfabrikant infunno sig nyligen twå mälklädda män, till utseendet djupt bedröf:wade, och beflällde en kista åt en nyss afliden wän. De beskrefwo huset, dit wännens sista sängkammare skulle föras, oc) aflägsnade fia derefter utan att bes tala kistan. Snickaren hade mycket hufwurbry för att funna aflemna den på utsatt tid och ställe, men blef likwäl fär-dia och begaf fig derpå med sitt fuffarbete och fin räkning till det antydda huset. Men till fin ftora förargelfe fann han der ide något lik, utan twertom den föregifne döte frisk och munter samt ingalunda hågad att afbryta sin bana till ministertaburetter. Medan ve båda männen ännu förtretade sig öfwer det puts man spelade dem, klingade klockan på dörren och en präktig tårta inbars, fom, efter. hwad joderbagarpojfen meddelade, war bestämd för begrafningen. Spefigeln hade således sträckt sitt skämt län: are än till snickaren. Men dermed war han dock icke nöjd, twertom infunno sig under de närmast följande dagarne Åt: skilligga perfoner, isynnerhet urmakare, som blifwit ditstämda för att få sälja af fina waror. Decfa oupphörliga vifiter och de ide mera serdeles wänliga ordalag, fom de lurade handtwerkarne begagnade mot den föregifne köparen, förmådde slutligen denne att anlita polisens biftånd. Men vå i hela lagboken trots dess digerhet ide finnes en enda paragraf som bestraffar äfwen ett dåligt skämt, få kunde poliskommissarien, fom för öfrigt skrattade rätt godt åt de ut: ståndna missödena, ide göra något åt suken. ———— g; Öfartsunderrättelsagr