För denne berättar han bad fom händt honom, hwilket wännen dot ej will sätta tro till; men när de dagen derpå inträda i B:s rum, finna de en stor bjelke galen från talet i sängen, och skulle B., om han legat qwar i dens famma, ofelbarligen blifwit swårt farad om ej ibjelslagen. Med rördt hjerta tackade B. bimlen för sin underbara rärtnina, och setan han här i lifwet fått ett så klart bewis på, att hans älskade såsom en ffyrds engel stod mid hans sida, blef han helt annorlunda till sinnes, återfick fin glädtighet och blef åter fulltomligt rist, dock wille han aldrig mera ingå någon ny förhindelse. Ånnu i dag berättar han i mindrej fretfar med heligt allwar denna til: dragelse.