den i Amerika aflidne köpmannen Johan Erit Åquist, hwars förmögenhet flägtingen skulle få ärfwa. Het är helt säkert min farbror, fom reste dit ut för att förwärfwa riledomar, fade Victor. Victor war den enda lefmande flig tingen och fick således ärfwa fin farbro: ters stora förmögenhet. Gud hade hört hans böner och fett hans uppriktiga åns ger. Som rik glömde han ide vet fat: tiga torparfolket utan skänkte vem ett hemman, detsamma fom den hjertlösa bonden, hwilken kastade ut Victor, då rådte om, men nu måst afstå till sina borgenärer till följd af slöseri, lättja och liderlighet. Hwarje år besökte Victor vet bavmhertiga torparfolket och såg huru deras barn uppwäxte i gudsfruktan och dygd; vet gladde honom innerlingt att han fun: nat afbörda den stora skuld hwari han stod till Lars och hans hustru, som begge genom sin menniskokärlek räddad honom från döden.