Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1865, sida 2

pystert, od) swåra synder, ty de skada fjälen. Clara, jag menade intet ondt. Dirffaper äro också fynder! swarade Selma Jag hoppas att Gud ffall förlåta mig! fade Du är ide bunden, fom jag. Bunden? frågade Hanna, jag tyder du är friare än i går, ty du har ej ens snörlif på dig i dag. An mwålnaden? swarade Selma, jag är bunden för ewigt wid en warelse, för hwilken jag ryfer. Nog såg jag någonting styggt i skogssnåret, men det war bestämdt samma uggla, som skrek åt mig förut! sade Clara. Nej nog war det ett farlhufmud! fade Hanna, 7men högst otäckt. Det war säkert en skogwaktare, fom händelsewis war ute för att speja efter tjufffyttar och han roade sig wisst med att swara på din oförsigtiga fråga; det är alltjammang. Jag har drömt om honom hela natten, hang I blick har genomträngt mig ända till hjertegrunden. Hmad betyder en dröm? fade Hanna och knyckte på naden, drömmar äro intet annat än skuggan af det förflutnas bilder. Eller skymtar af framtiden. Jag glömmer aldrig en sägen inom min slägt. Det är om en dröm, fom fick en ryslig werklighet till slut. Det mar twå fy: ftrar, fom en midsommarnatt begingo samma synd fom mi, att wilja fe fina tilllommande män. De åto också af dessa förhexande falta strömmingar, fom wäcka en olidlig törst och lade sig att sofwa, utan att dricka. Den som i drömmen skulle komma och gifwa dem watten skulle blifwa mannen. Den äldre drömde att hon törstade och ropade efter watten. En man kom och räckte henne ett stort glas med kristallklart wat