Hanna och Clara sofwo långt in på förmiddagen, men när de klädt sig, gingo de in till Selma, att se huru hon skulle befinna sig. Selma war redan uppstigen, klädd, och fullt fans sad, men mera blek än wanligt. Hon satt och läste i en andaktsbok med stor uppmärksamhet. Flickorna började att tala om gårdagen, skämtade deröfwer och skrattade åt sin skrämsel i skogen. FJag fan ide ffratta, fade Selma dystert; om jag kunde gråta rätt bittert, ty jag har begått en stor fond, då jag förwetet wille blida in i framtiden. Jag har oc redan börjat fmafa ftraffet. Säg: en dårftap! fade Hanna, odh) dermed nog.